Prenumerera på nyhetsbrevet från BrittonBritton! | Tipsa någon om denna sida.

RZA the genius

RZA the genius

Jag säger bara en sak: Wu-Tang forever, Gar...

Claes Britton | 17 Jan, 2008 | 56 kommentarer

Visdomar och livsinsikter äro svårfångade, dyrköpta sparvar, men sin dumdryga trosvisshet, den har man efter sig likt en svärm spyflugor livet ut.

Ja, så skaldade ingen mindre än jag själv, i egen hög person och utan omskrivningar, i min väl så vildsint burleskt bubblande resebetraktelse Tokyo Tempo, vilken jag till edert fromma och androm till varnagel lagt upp i mitt textarkiv under rubriken 72 snabba timmar i staden där adjektiven inte räcker till.

Giltigheten i denna min högst personligen surt förvärvade levnadsvisdom fick jag ännu en gång — för vilken gång i ordningen? — bekräftad häromsistens i fallet 8 Diagrams, den nya fullängds-CD:n från Wu-Tang Clan, deras femte totalt i ordningen.

På själva julafton, av alla dagar, mästrade jag, stärkt av ett stabilt antal stadiga skott Bäska droppar, mina stackars små systrar, vilka jag en gång lurat in på den tunga hip-hopens dubiösa bana, och därtill den ena av systrarnas pojkvän, som själv är DJ och MC, om att plattan ”inte håller”. Jag hade lyssnat igenom den tre gånger i bilen utan att få fatt på någon tråd och tyckte mig i mitt råstarka tillstånd ha fullt fog för att reservationslöst döma ut den, precis som jag gjort med förra plattan, Iron Flag, vilken jag inte heller gav mer än högst tre genomlyssningar.

Så härom dagen, då jag än en gång körde min prövade äldsta katt Mimmi till Djurakuten, gav jag skivan en fjärde chans och med ens grep alla kuggarna in i varandra. Beatsen och rhymesen bildade plötsligt en hypnotisk helhet och texterna började klarna i konturerna. Det visade sig då genast att plattan är ännu ett mästerverk av högsta dignitet, som väl tål jämförelser med såväl Wu-Tang Forever som W. Här finns inga svängrökare av typ It’s Yours (från Wu-Tang Forever), men väl ett överflöd av fläskigt drypande grooves och genialiska raps av hela det återstående crewet (titeln 8 Diagrams står förstås för klanens åtta ännu levande medlemmar), med George Clinton, av alla människor, i rollen som en överårig, urspårad stand in för ODB. Kung fu-samplingarna är också på en egen nivå. Vilket häxmästare han är, RZA — och vilken djävla poet! Vi får ta Rimbaud, Dylan, Ernst Jünger, TS Elliot, Hunter S Thompson, Eddie Murphy och ett helt gäng andra, mixa i laboratoriecentrifug, tillsätta ett par kilo cannabis och några generösa skvättar syra, spritsa ut i granathylsor och baka av i efterbrännnkammare om vi skall komma i närheten av något liknande. Ni kan gott börja med spår tio, Stick me for my riches, om hur alla gamla ”vänner” från ghettot, och alla andra också för den delen, står på kö för att råna honom på hans rikedomar nu när han är en stor och framgångsrik legend.

Det saknas förstås inte heller hyllade musikexperter här hemmavid som genom åren köat upp för att förklara att Wu-Tang Clan visserligen var banbrytande i början av nittiotalet, med debutplattan Enter the Wu-Tang, men att de numera inte har något att tillföra. Dock, som ni alla vet: sådana människor räknas inte.

 

Använd nu inte geniknölarna till att tänka efter utan apostlahästarna till att kvista ned till skivbutiken för att omedelbart inhandla en gammeldags CD och därtill få en DVD på köpet.

 

Själv är jag nu förstås skyldig även Iron Flag en fjärde chans.

 

PS. Tro det eller ej, men detta var det första inlägg jag lyckats lägga upp själv, låt vara med benäget bistånd från min kära medarbeterska Tove. Litet mer träning så skall jag i fortsättningen inte behöva be Tove eller någon annan om hjälp utan själv kunna sköta ruljansen. Då skall ni få se en ny spinn i den här kolumnen, utan mildrande filter...DS.

Kommentarer

blog comments powered by Disqus

Recent blog entries